MonsieurT

Harkel ... VARNING! Nu blir det riktigt djävla djuuupt!
Förmodligen är jag inte klok - men det finns en ådra (eller kanske en nerv) nånstans i mig som hela tiden söker förändring eller snarare ett krav på mig själv att bli bättre. Blir liksom aldrig nöjd. Jag letar hela tiden efter nåt som skall slå det jag redan har. Frapperas plötsligt av tanken nu när jag sitter här och f-n inte har nåt jä-la skit å klaga på. Varför kan jag inte bara njuta av det som är? Nej jag plågas av att inte ta vara på alla fina chanser som erbjuds? Vågar inte leva ut mina drömmar och satsa på dom. Det är precis som om jag tror att jag inte är värd det. HJÄLP!!! Konstig feeling, det är nog nåt psykiskt?

Om nån där ute på Webben vet vad jag lider av - tveka inte, lägg en kommentar!!!
Tur ändå att vardagen pockar på med diverse måste-göra-saker. Storhandling får det bli idag, efter promenaden som jag skall ta nu.
Gôtt-ont eller lida och njuta samtidigt, fastän mentalt. Shit! Bäst att sluta innan jag ballar ur fullständigt.
Detta är mitt 100:e inlägg, så nu klämmer vi alla till med ett 4-faldigt leve & HURRA! Och som en liten tårta till mina kvinnliga läsare, lägger jag ut denna groda ...
 
Var omtänksamma, ödmjuka & våga. Huga, Mr T